När jag först började experimentera med Shelly-enheter trodde jag att det skulle vara ganska rakt på sak. Det visade sig snabbt att det inte riktigt var så enkelt. Jag lade ner en hel del tid på att försöka förstå hur de faktiskt ska kopplas, läste dokumentation, forumtrådar och olika guider på nätet. Trots det blev det mycket trial and error innan bitarna började falla på plats.

Det var först när en kollega hjälpte mig att förstå logiken bakom hur Shelly-enheterna arbetar med fas, last och brytare som poletten till slut trillade ner. När man väl förstod hur allt hänger ihop blev det plötsligt väldigt logiskt – och därefter gick installationerna betydligt snabbare.

På en av bilderna i inlägget syns också hur jag kopplat kablarna väldigt temporärt medan jag testade mig fram. Det var alltså bara för att verifiera kopplingen och inte en permanent eller säker installation. Kort därefter kopplades allt om korrekt och säkert.

Efter att ha fått allt att fungera måste jag säga att jag är väldigt imponerad av Shelly. Jag har tidigare använt Philips Hue, men ärligt talat har Shelly fått mig att fundera på om jag någonsin kommer gå tillbaka – åtminstone inte utan någon form av kombination.

Den stora skillnaden är att Shelly fungerar även om nätverket eller Home Assistant ligger nere. Lampor och brytare fortsätter fungera lokalt precis som vanligt. För mig som håller på mycket med hemmalabbet är det faktiskt en enorm fördel. Jag kan ta ner min Home Assistant-server för underhåll, experimentera med nätverket eller råka bryta något – utan att hela hemmet plötsligt blir beroende av att min labbmiljö fungerar.

Och kanske viktigast av allt:
kökslampan fortsätter fungera, vilket betyder att man slipper få sina fiskar varma av sin bättre hälft bara för att man råkade pilla lite för mycket med servrarna.